♛ syskonryttare

 

Vi hade i lördags planerat att tolka så jag och Melie bjöd in Johanna och Maja!

 

Det började superbra och Trine var jättelugn med Maja och Melie som "tolkare" och jag själv satt på, Johanna red den lilla busen rex som började ritten med att bocka av sin lilla ryttare... Hon satt på långa tyglar i tummvantar och var inte riktigt berädd på Rex tankar. 

 

Vi fortsatte med att Rex började bocka då han inte orkade vänta medan vi bytte så jag tolkade, så han började sedan stegra! Han höll nästan på att slå över för att han stod så högt.. Men sen drog han ner huvvet och bocka och Johanna fick smaka snö, igen..

Hon hoppa upp igen och han började direkt med att sparka bakut och ner i en snödriva och upp igen och bockade stort, och Johanna fick en 3dje gång tugga snö....

 

Sen testa han en gång till men hon fatta galopp och det var över! 

Vi alla fortsatte och kommer till punkten då allt blev heelt kaos.

 

Vi kör över en stenhård skithög och stannar upp och flyger sen av med en duns medan Melie vänder sig om för att kolla varför vi skriker. Trien blir rädd sparkar bakut så otroligt högt att jag trodde hon skulle volta, Melie flygerav framför och Trine hoppar över henne och skenar iväg själv med linorna bakom. Johanna som rider först av denna anledning, ställer sig för vägen och kastar sig  efter tygeln och Trine stannar!

Puh, Melie gjorde illa höften och kunde först inte röra sig och Trine var väldigt stressad..

 

Men kaoset var inte slut.. När vi började gå till platsen där mamma skulle möta upp oss och hämta Melie och Maja och då tänkte vi "Trine kommer aldrig mer gå att tolka efter, vi testar fästa linorna och fortsätter lite om det går bra!"

 

Linorna gick bra med då jag ledde och Johanna gick bakom och höll, sen satt vi upp henne med madrassen vilket gick bra några meter innan Trine kasta sig åt sidan i panik och sen stegarde mot mig så jag ramla ner i snökanten och hon hoppade över mig och den. Johanna flög in i en snökant och blev lite yr. 

 

Trine var påväg ner för skoterspåret mitt i skogen helt själv med linorna efter sig, jag sprang efter och ropade och.. Tack, tack älskade tillit säger jag bara!

 

Hon stannar trots paniken och lyssnar på mig med bakbenen helt på spänn och skakande, jag pratar lugnt med henne och får tag i henne och kan knäppa lös linorna och krama om min älskade lilla tjej medans jag gråter, fy vad hemskt det var, det kunde ha gått såå illa, åh älskade Trine ♥