♛ syskonryttare

 

Älskar CS schabraken och huvorna! Stilrena men samtidigt riktigt fräcka! Jag älskar deras färgkombinationer och att det inte är något störande tryck. Det som sticker ut är kanterna på schabraken! De får vinröda, mörkgröna och beigea schabrak att bli supersnygga, skulle aldrig annars kunna tänka mig att ha de färgerna på mina ponnysar!

 

Friends Arena är en av världens mest moderna arenor. Kvaliteten på showen kommer höjas flera snäpp i samband med flytten och vi kan se fram emot förbättringar gällande allt ifrån framridning till uppstallning och teknik. Även mässan växer och flyttar in under samma tak som showarena och framridning – mitt inne på arenan, till alla shoppinggalna hästmänniskors stora glädje.

Biljetterna till nästa års stora hästfest släpps 26 februari och själva showen hålls 27-30 november 2014. Vi ses där!

Källa: Horseworld.se

 

Har tidigare hört att det var det sista Stockholm IHS. Det var ju sant, men det var bara halva sanningen. De ska ju bara flytta det till Friends Arena och byta namn på det från Stockholm till Sweden men fortfarande har det samma princip, inte sluta med att ha det. Jag tycker bara att det är bra att de byter arena till en större och nyare så att det blir en ännu lyxigare känsla för både häst, ryttare och publik. Hoppas att man kan ta sig ner och se på showen, troligtvis blir det inte så, men man kan ju i alla fall hoppas!

 

Eftersom att det är den första riktiga tävligen för i år så kommer jag och Rex att hoppa 50 och 60 cm. Jag vill att vi ska ha en bra start på året och att vi ska vara stensäkra och tycka att det är superskoj att hoppa!

 

 

På den tävlingen tar vi med båda hästarna och jag rider Rex. Det finns ingen LD, istället är den lägsta klassen LD+5 och den kommer jag vara med i. Hoppas att de har LC och inte LC+5 som den näst lägsta klassen. Om det är LC+5 så kommer jag bara starta en klass per dag och det känns lite onödigt att åka dit för 2 klasser...

 

 

Det är så himla kallt nu, dock var det kallare igår men ändå. Vi måste verkligen skaffa ridhuskort så vi kan fara in på klubben minst 2 ggr i veckan och jobba lite hårdare. Det var tänkt att vi skulle skaffa kort redan i november, men det har inte hänt något. Men i februari, då ska jag ha kort så vi kan fara in och rida hårda dressyrpass och hoppa seriöst. Bygga fram en bana med riktiga hinder och så kan man bestämma exakta höjden man vi hoppa. Låter som en dröm i mina öron! Hemma på gården har vi bara pinnar som är plockade från skogen och som inte alls är i ondning gjorda. Som hinderstöd har vi små sockerbitar och några lite större saker (hahah vet inte vad det heter). På klubben har de massa plasthinderstöd och massa plastbommar och allt är från Safety-System! Det finns även grindar, vattenmattor och annat kul.

 

 

Dagen började med att jag vaknade upp kl. 10 i sunderbyn hos pappa. Några timmar senare for vi till stallet. Vi började med att ha in hästarna och borsta dem för att sedan fara ut i skogen  och rida. Vi red på några slingor i full galopp så det blev ett riktigt konditionspass för de. Sedan byggde vi upp 3 hinder i skogen som låg på 40-50 cm. Vi hoppade över de några gånger och det gick bra. Men på väg hem så skulle vi ta en galopp och Rex var supertaggad och skulle iväg. Celise och Trine galopperade iväg före och då fick Rex panik och började hoppa ner i diket, han gick ner på knäna... Jag vart jätterädd när för om jag skänkla fram honom så skulle han börja stegra, backade jag honom så skulle han börja bocka och tog jag honom åt sidan så sprang han ner i diket. Men tillslut så lugnade han ner sig lite och jag hade kontroll på han.

 

Tänkte skriva om olika bett och mina åsikter om dem. Skriver dock bara om de betten jag har/har haft på mina ponnys.

 

På den tiden då Trine inte alls lyssnade och bara drog så hade vi dettta bettet på henne, ett rakt pelhambett i gummi. Det funkade inte ett dugg, hon bara stack. I munnen gneds det, eller vad man ska säga, i mungiporna av gummit och det gillade inte Trine alls. Hon bara gick emot bettet. Så det var inget bra bett för henne!

 

Tillslut så gick det inte längre att ha pelhambettet så vi bytte till detta, ett tvådelat pessoabett. Hon lyssnade mycket bättre och hon var inte ett dugg stark. Det var då det började gå bra för oss. Men efter ett tag så slutade vi med det då hon hade sår i munnen från förr som gått upp lite.

 

Då fick det bli ett bettlöst p.g.a såren, så det blev ett hackamore. Hon lyssnade ganska bra från början. Men med tiden blev hon starkare och starkare och lyssnade mindre och mindre. Nu för tiden när vi rider på det så kan man knappt få stopp på henne.

 

Nu rids hon på detta, en skarpare version av hackamoret. Hon lyssnar bra på det och det är som att hålla i sytrådar när man rider. Dock får man inte tävla med det...

 

 

Rex har ett tredelat eggbett som följde med honom när vi köpte han. Det har fungerat superbra under dessa år, men nu är han för het och stark. Känner att jag bara är hård i handen när jag rider med det så jag undviker att ha det för det mesta.

 

Så jag rider han på detta bettet, ett rakt pelhambett med äppelsmak. Det fungerar suveränt och han lyssnar bra. Jag är mjuk i handen när jag rider på det. man behöver inte sitta och hålla hela tiden. Istället för att han tar bettet och sticker så blir han studsig.

 

 

 

 

Jag vet själv några saker. Jag tycker att vi har en ganska ful header. Man blir så påverkad av headern, det är ju licksom det första av allt som man ser, första intrycket. Det är mycket roligare att gå in på en blogg och läsa den om den har en fin header. Sedan tycker jag att vi skulle kunna ha lite nya bilder. Det är blir tråkigt när man använder samma och samma bilder hela tiden. Tur att vi har fotat idag, bilder kommer senare!

 

2 dagar innan tävlingen brukar jag börja packa här hemma. Kavaj, ridbyxor, schabrak, benskydd osv. Jag rengör och smörjer även stövlarna. Men bestämmer outfit, det är redan gjort en vecka tillbaks så det behöver jag inte fundera över.

 

1 dag innan tävlingen så packar jag i stallet. Foder, täcken, borstar och lite sånt. Sedan stoppar jag in hö i höseglet och allt annat som ska i i transporten packas även in där, men självklart inte hästen då. Det sista jag gör är att sätta fram grimman, transportskydden, täcket och bootsen som hästen ska när den åker. jag packar även in sadel och sånt i bilen så verkligen allt är klart. 1 dag innan så kollar jag även vilka nummer ponnysarna har på nr. lappen samt startlistorna och ryttarmeddelandet.

 

Dagen då tävlingen är så kliver man upp tidigt på morgonen, och då menar jag inte skoltidigt utan jag menar kring 4-5 tiden, ibland kan det även bli tidigare än så. När man stigit upp så tar man på sig ett par mjukisbyxor och en t-shirt och sedan fixar man i ordning sig. När man är klar med det så tvångsäter även fast man mår illa och verkligen inte är sugen på någonting, men samtidigt så vet man att om man inte äter så svimmar man nästan av när man sitter på hästryggen.

 

När man är klar där hemma så åker man till stallet. Man kommer in i stallet och hör gnäggande hästar som vill ha kraftfoder. Men gnåggen kommer inte från våra hästar, utan från alla andras. Våra hästar har alltid kryssögon och tänker säkert "åhnej, nu är det dags igen...". Hästarna får sitt kraftfoder medans de borstas. Sedan mockar man boxen snabbt medans hästarna smälter maten. Sedan tar man ut hästarna på gången och sätter på de sina tävlingsgrimmor, transportskydd, täcke och ev. boots. När allt var klart i stallet så går man ut och lastar in hästarna i transporten och sedan drar man iväg mot tävlingen.

 

När man sitter i bilen så byter man nummret på nr. lappen medans man pratar om hur konkurransen är + dubbelkollar startlistorna. När man pratat nog så tar man en liten tupplur och när man vaknar igen så är det endast 2 mil kvar. Då vaknar man till och blir jättetaggad men samtidigt nervös då man inser att det bara är en och en halv timme kvar tills man sitter på hästryggen och väntar spänt på att få komma in på tävlingsbanan och mindre än en halvtimme tills man går banan och klurar ut fräcka omhoppningssvängar.

 

Och äntligen är man framme! Direkt börjar man packa in sakerna och sedan lastar man ut sin häst och ställer in den i boxen/spiltan. Sedan rusar man till en toalett så man kan byta om till tävlingskläderna. När man gjort det är så går man banan med någon kompis eller syrran. Och nu är man där då man klurar ut de fräcka svängarna i omhoppningen. När man känner sig säker så går man tillbaka till stallet och börjar fixa hästen. På med benskydden, sadla, tränsa. Och när man är klar med hästen så tar man på sig västen och tar upp ridspöet i handen.

 

Nu var det dags att sitta upp. Ungefär 30 min kvar tills man går in nervöst på banan. Först får hästen skritta i 10 min så den får röra på sig. Sedan börjar man jobba hästen i trav i ca 5 min. Sedan rider man till framhoppningen. När man väl är inne på framhoppningen så börjar man galoppera och gör det i ca 5 min. Man växlar galoppen och kollar hur hästen känns. Sedan var det dags att börja hoppa fram! Man börjar på lilla grinden eller vad det nu kan vara. Jag hoppar ett skutt i varje varv och sen är det bra. Sedan var det dags för räcket. Det tar jag 1-2 ggr beroende på hur vi kommer på första. Sedan tar man oxern. Jag tar det 1-2 ggr där med. Sedan så pustar vi i någon minut och skrittar omkring på halvlång tygel. På slutet tar man räcket 1 gång snävt och detsamma på oxern.

 

Och nu, ögonblicket som man är här för. Man står utanför nu och väntar på att få komma in. Man hör att de ropar upp ens namn i mikrofonen och man går in på banan. Det första man gör är att gå igenom banan med hjälp av ridspöet. Sedan går man och ställer sig någonstans där man inte är i vägen för ekipaget som hoppar. När de hoppat klart så är det du. Man hör "Varsågod att rid" och man går omkring och visar hindrerna för hästen. Och sen är det bara att köra, fatta galopp och rid mot första hindret. När man kommit över ett hinder så är det bara att tänka var nästa är och rida. Man kommer igenom banan felfritt i grunden och nu är det omhoppning!

 

Du trycker till med skänklarna extra mycket för att få in dendär extra gasen. Sedan är det bara att styra, använda benen och vara den snabbaste! Och lyckas gör man ibland och nu säger vi att man gjorde det denhär gången. Man blev etta, man vann! Känslan när man går in på prisutdelningen först av alla. Man får en blå/gul rosett på tränset. Sedan var det ärevarv. Man fattar galopp först av alla och galopperar först av alla med en rosett som fladdrar av farten. Sedan går man ut från tävlingsbanan och skrittar av hästen ute i skogen med den blå/gula rosetten hängandes på tränset. När man skrittat av hästen så går man stolt in i stallet och hänger rosetten brevid boxen.

 

På kvällen går man till stallet och tar ut hästen på en prommis med några kompisar och deras hästar. Man har stor lust att hoppa upp barbacka på hästen istället för att gå, men då kan man ju bli diskad. Man går en bit in i skogen som man aldrig varit i förut. Förhoppningsvis hittar man hem och då tar man in hästarna i stallet sen och ger man dem kvällsfoder, fyller på vattnet och säger sedan godnatt!

 

 

 

 

 

Nu har vi hämtat mitt egendesignade schabrak, äntligen! Det kommer från Exklusiv Horse Wear (exklusiv.se). Schabraket är i färgen svart, inre kantbandet är vitt, paspoalen är guldig och yttre kantbandet är i färgen svart. Sedan är det en guldig krona på ena sidan och så står det med vit text "Exklusiv Horse Wear of Sweden" och på andra sidan är det en guldig text där det står "Melie LG". Så det är mitt helt egna schabrak! Har fotat hela outfiten som ni ser nedan, nu har jag alla mina outfits!

 

 

Nu har vi anmält oss till Pay and Jump'en på BRK den 22 februari. Startavgiften var så dyr så vi valde att endast vara med i en klass. Jag och Rex kommer vara med i 60 cm som är LD för honom. Det känns som att det är en bra höjd på första tävlingen för året och även den första tävlingen på ett år!

Har redan bestämt mig för vilken outfit jag ska ha, det blir den silvriga!

 

Rex utrustning blir denna:

Träns - Svart - Claridge House

Pannband - Ljusblå - ?

Sadel - Svart - Wintec

Schabrak - Silver - HV Polo

Benskydd - Svart - Equi-Guard

 

 

 

 

 

 

För det första har de fått in ett nytt märke, Spooks. Tycker det är jättebra att de får in lite mer dyrare saker så de lockar dit de som gillar märkessaker också. Och modellen för mänga av Spooks grejjerna är Linn Olsson. Nu har de GPA, Hv Polo, Soft up och Spooks!

 

 

Sedan har de nya fina färger, mycket royalblått, olivgrönt, grått och ceriserosa. Det som faller mig mest i smaken är de royalblåa och ceriserosa sakerna. Men det finns gräsliga schabrak i de färgerna också! Olivgrönt och grått är så tråkiga färger, fattar inte varför de ska ha de färgerna? Vänstra schabraket: Snyggt! Högra schabraket: Fult!

 

   

Stigbyglar. De har fått in Soft up Freejump stigbyglarna och kwick-out stigbyglarna. Jag tycker det är bra att de fått in bra stigbyglar. Har inte sett någon ha Freejump stigbyglarna här uppe i Norrbotten, men i år kanske några har köpt sig dessa när de varit på Hööks?

 

 

Det avslutande får bli träns och pannband. De har fått in många träns som faktiskt är riktigt snygga! De är smarta som gör pannband med pärlor då det är det som är inne just nu. Seda har de riktigt snygga detaljer på tränsen. På dessa tränsen gillar jag nosgrimman skarpt!

 

 

 

- Hon älskar att pussas.

- Hon blev inriden som 6 åring.

- Hon kan äta upp en hel saltsten på en dag.

- Hon ställer alltid upp för sin ryttare.

- I sitt förra hem hade hon startat 3 dressyrtävlingar och 2 av dom hoppade hon över staketet.

 

- Alltid när han vill ha godis så bugar han.

- Han kan buga, puss, stretch och levad.

- Han älskar att hoppa terränghinder.

- Med sin förra ryttare har han fått 70 % på en dressyrtävling.

- Rex har blivit mycket hetare efter skadan.

 

 

Förra året har det gått jättebra då sadeln de har nu var endast Rex's i början av året. Trine hade en Prestige som hon tyvärr växte ur. Men innan det hände så hann ju Rex bryta benet och han använde då ingen sadel. Trine växte ut sin sadel på sommaren innan SM. Vi provade då Rex sadel på henne och den passade jättebra. Och Rex tävlade ju ändå inte på hela året då så då fick Trine ha den för sig själv.

 

Men tillbaka till nutid. Tänk om Celise och Trine är sist av C-ponnyerna och jag och Rex är först bland B-ponnyer, då hinner jag inte rida fram någonting om vi ska flytta över sadeln på Rex . Vi hinner inte heller byta schabrak, det är bara att slänga på sadeln och springa in på tävlingsbanan. Och det fungerar ju inte. Men samtidigt känns det onödigt att köpa en ny sadel för flera tusen för att använda den i mindre än ett år. 

 

 

 

 

 

 

Jag har sammanlagt 8 pannband som används på tävling. De två dyraste pannbanden låg på 300 kr/st (tror jag). Två stycken kostade 250 kr/st, ett låg på 229 kr, ett kostade 199 kr, ett låg på 149 kr och det billigaste pannbandet kostade 100 kr. Tillsammans blir det 1777 kr. Skulle du köpa 8 swarovskipannband som kostade 1000 kr styck så skulle du behöva multiplicera priset på mina pannband med ca 4 gånger. Och alla mina pannband är fyra-radiga strasspannband som blingar som bara den, exakt som swarovskipannbanden!

 

Så jag fattar inte?! Varför köper man ett pannband för 1000 kr istället för att köpa 10 stycken för samma kostnad? Hänger det på att de har bättre kvalitét så är det rent skitsnack! Jag har sett flera stycken som har lagt upp en bild på sitt swarovskipannband, och flera stenar har trillat av. 

 

 

I helgen tog jag in en låda med täcken i från förrådet, och kolla vad jag hittade!

 

Snodde denna av Amanda, hoppas det gick bra!

 

 

Igår testade jag lita saker på Rex. Jag tog med mig sverige-huvan, de nya benskydden och de nya bootsen. Gissa hur det gick, inget passade! Huvan var lagon för pannan med för stor i öronen, det såg ut som han hade jätteöron när det egentligen är raka motsatsen.

 

Benskydden var alldeles för små. Rex har xs/shetland i benskydd-storlek och dessa var i ponny, men ändå var de för små! De skulle nog passa en minishettis... Och sedan bootsen. Jag var tvungen att stoppa de högre upp än vad de ska vara för att de ens skulle gå runt. Men de var i xs och Rex har s på boots så jag kan förstå att de inte passade.

 

Så på måndag ska vi kontakta butiken och försöka byta till strl cob på benskydden och kanske få tillbaka pengarna för de silvriga och brons(iga hahah) bootsen.

 

 

En gång ramlade jag av Rex och fastnade då i stygbygeln. Mamma var tvungen att ta loss mig då jag låg uppochner på marken. Som tur var så stod Rex helt stilla. Men det var ingen rolig känsla då Rex hade lika väl kunnat springa iväg och jag hade släpats efter.

 

En annan gång var när Celise bröt benet för två år sedan. Trine halkade i skogen och ramlade på Celise ben. Celise satt fast i stigbygeln och hon släpades bakom Trine medans hon sprang i full fart. Då denna saken hände så hade hon ett par stigbyglar som är gjorda så att man inte ska kunna fastna!

 

Direkt efter detta hände så köpte vi kwik-out stigbylar som funkar superbra! Direkt när man flyger av så far dte man har foten på ut så att man inte kan fastna. Varje gång har det fungerat. De kanske inte är de smidigaste och snyggaste stigbyglarna, men det spelar ingen roll.

 

Har hört mycket gott om Soft-up stigbyglarna. De ska vara lätta och smidiga, bra för de som har dåliga knän och dessutom snygga. Snygga kan jag absolut hålla med om att de är, men har ej testat dom så vet inte om det andra grejjerna. men jag kan tänka mig att det stämmer också. Men frågan är om de är säkra? Kan man fastna i dem? Om inte, så skulle jag kunna tänka mig att skaffa ett par sånna, dock är ju priset väldigt saftigt...

 

 

 

 

Jag tog nu bort inläggen med mina outfits då schabraket till den sista outfiten kommer om några dagar. Så när det har kommit så kommer jag att lägga upp allihopa! Bara så ni vet!